Porter och Stout

Till skillnad från Porter så bryggs Stouts med hjälp av rostade maltkorn, resulterande i kraftigare beska och mindre sötma.

Imperial Stouts har sina rötter i öltransporten till det ryska hovet, då ölen var tvungen att vara väldigt stark och rik på malt, för att inte tappa för mycket under transport. Nuförtiden görs ölen just för att komma åt dessa rikare smaker.

En något mildare variant än Stout, fortfarande väldigt mörk och kraftig. Bortsett från detta är det ofta de två blandas ihop.

Imperial Porter har betydligt mer gemensamt med Imperial Stout än något annat, men liksom vanlig Porter saknas inslaget av de rostade maltkornen, vilket behåller en viss söthet.

Sweet Stouts (ofta kallade Cream eller Milk Stout) innehåller laktos, vilket tillsätter söthet och fyllighet till ölen.

En stil med betydligt "torrare" smak är Irish Stout, kanske mest känd tack vare Guinness. Irish Stouts är lättare än sina syskon inom kategorin "Porter och Stout" både i smak och alkoholstyrka.

Foreign Extra Stout bryggdes från början för att fraktas till Storbrittaniens många kolonier och långväga förbindelser. Dessa platser började sedan att brygga sina egna varianter, som landar mellan Stout och Imperial Stout i styrka och kraftighet.

Baltic Porters är en lite mer alkoholstark version av Porter som mest bryggs runt Östersjön. Stilen är lite av ett undantag då många Baltic Porters faktiskt bryggs via underjäsning.